Har - tro det eller ej börjat träna igen efter avbrott sen slutet på november. Jävlars förkylningar och ryggont har skuttat in mellan min motivation och gymmet. Idag har jag tränat för 5:e dagen i rad - helt fantastiskt! :)

Har också hållt mig ifrån att äta ute varje frukost, lunch och middag. Har endast blivit en ute-ätning och det var i fredags när jag och Cato körde Biokväll. Blev en mumsig köttbit på Missisippi Inn och en Red Sea Ale till den. Filmen? Jorå vi såg på The Darkest Hour i 3D. En helt okej rulle som tyvärr de inte fick ihop ett bra slut... Som Cato sa, bäddat för en uppföljare direkt i första filmen...

Igår blev det även en lyckosam dag på konsertfronten. Rammsteinkonserten i Globen som varit utsålda sedan långt och länge släppted det lite extra ståplatsbiljetter till. Lyckades få plåtar, yay! På andrahandsmarknaden (som borde dö en plågsam död) tog de tydligen 3000kr för en 600kr's biljett. SICK!

Notering för 2012:

12 januari
#ätmindregodis -2 (+1 dag #win )
#rökamindre -12 (-1 dag #fail )
#ätamindreute +11 (+1 dag #win )
#tränamer -1 (+1 #win )

11 januari
#ätmindregodis -3 (+1 dag #win )
#rökamindre -11 (-1 dag #fail )
#ätamindreute +10 (+1 dag #win )
#tränamer -2 (+1 #win )

10 januari
#ätmindregodis -4 (+1 dag #win )
#rökamindre -10 (-1 dag #fail )
#ätamindreute +9 (+1 dag #win )
#tränamer -3 (+1 #win )

8-9:e januari
#ätmindregodis -5 (+2 dar #win )
#rökamindre -9 (-2 dar #fail )
#ätamindreute +8 (+2dar #win )
#tränamer -4 (+1 #win )

På #tränamer räknar jag vardagarna (helgerna ger alltså inte minus - men att träna helg ger plus). De övriga räknar jag på alla dagar i veckan. Failar man en dag blir det minus på siffran. Ska uppdatera denna post varje dag istället för att posta en ny hela tiden (enklare att hålla reda på't då =)

Sen får man se hur nära 366 man är vid årets slut på alla punkter.

Japp, gjorde om designen på sajten i helgen. Lite ljusare, lite luftigare och lite snyggare. Visserligen gillade jag mitt annorlunda påfund med sajten i en cirkel. Den var knepig att få ihop. Nu är det dock nya tider - något måste man ju göra för fan :).

Satt en dag och skissade på en ny sajt och skissen blev faktiskt sajten rätt av, var inte heller mycket ändringar i skissandet - blev nöjd på en gång!

Idag har jag varit upp till O'learys i Haninge (cirka en halv öl i gångtid upp dit från mig). Rulle påminde mig om att det var Raubtier på O'learys nu på lördag och ja, självklart är förköpet att föredra. 120kr -mot 160kr. Stå och köa och hoppas på att komma in- mot att veta att man kommer in. GIVET val!

Fler band spelar förutom Raubtier, det är en välgörenhetskväll för "Världens barn". Man Machine Industry, Twins Crew och Highride spelar också.

Imorgon är det dessutom Danko Jones på Gröna Lund, tyvärr ställde Bullet for my valentine in. Inte helt dåligt ersättningsband i alla fall! Ska bli en rolig helg, nu är dessutom Cato tillbaka från sin långsemester (hela augusti) så det blir trevligare i webbavdelningens lilla rum igen! Fick förresten en nice flaska rött som de köpte i Spanien, prisvinnare och allt. Undrar vem den ska delas med?

Måste ju säga att helgen varit trevlig som fan :)

I Fredags plockade jag upp Sumpan och vi handlade lite och åt mat hos mig. Sen blev det trots regnet en taxi in till Gröna Lund för att se Jerry Williams. Vi hann dock inte se mer än två-tre låtar innan han gick av scenen. Med Corinne Corinna avslutar han spelningen, till allas förvåning. En lugn och seg låt, han som har gott om material att gå av med en smäll! Exempelvis hade han kunnat byta plats på den och I can jive (som spelades näst sist), så hade alla varit toknöjda. Oh well, trevlig kväll blev det hela vägen lång från Gröna Lund till Sumpan. Åkte sen över till VeHå, träffade Fia, Rulle, Elle och Macke.

Lördag blev en glo-teve-lobotomerad-hela-dagen-lång-dag. Helt okej, men något seg blev jag.

Därför var det helt perfekt att dra iväg med Alex och spela discgolf ute på Kärsön, men jävlar vad man blir trött av en 27håls bana som har monsterterräng. Skoj som fan är det åtminstone :) Snart är tyvärr säsongen över, men Rudan har fått sig ett gäng besök, Järva Discgolfpark samt Kärsön har fått två besök var (premiär för båda i år). Måste säga att Järva är riktigt rolig. Kärsön är rolig den med, men på något sätt har Järva fått lite högra rolighetsfaktor. Plus att den är enkel för de som inte spelat så mycket, så det är lätt att ta med sig ovana vänner!

Bilden är förresten från Järva Discgolfpark i början på sommaren.

Well I've know for a while that Papa Roach were coming to London and tried to get my friend to join me. But he was out of cash and I decided to go by myself... Of course the air tickets had gone way much pricier than when I first checked.

Then this saturday I got in touch with The Bangkok Five here on myspace, and they asked me for a favor, if I was able to drive them from glasgow to manchester on sunday. Well I said I am in Sweden and cannot really get there in time or the tickets that would get me there in time costs loads of cash.

Well, then little bit later I disocvered that there were not too expensive tickets taking me from Stockholm to London and then connecting to Glasgow and I would make it there in the morning. Buuut, well the guys had already geared up for the nights show and I got the answer later that night.

Bummer, well... I got tickets for the monday morning early flight... Which meant going from home 2 hours past midnight... 1 hour of sleep later and air coaches connecting tadaaa... 9 in the morning in London.

A really beautiful morning walking through Regents park, watching the birds and just soaking up the sun. The rest of the day really I spent in an alley behind the venue (Astoria). But what a way to spend it... Bought the "To be loved" vinyl at Virgin earlier, and when the tour/merchmanager (Ray) saw it as I was standing outside he really got more friendly mined and wanted to know where I got it and said in the US they don't have the vinyl edition.

Talked to him breifly couple of times through the day and he said he could hook me up with a pass, for the aftershow. Really cool!

Well, I obviously spoke to some of the other fans waiting outside the venue and got to know Cindy, a girl from Belgium working in London as a bartender. Then we got to talk with another guy walking back and forth in the alley and he was in the buisiness aswell, but with his own band Pain Cell. His manager had asked him for a favor to get some stuff for the BK5.   Well he was so nice to me and cindy and let us join him in his touringvan when it started raining. And boy it rained!! Probably going to hook up with him as his band is coming to Sweden in November. Really geniuinly nice fellow!

Well running really late the BK5 arrived and I said hi to them and as I had'nt been to a toilet for 10 hours (same for cindy) we got to go inside the venue and use their toilet. Then I helped them carry their gear up inside and walked right into Papa Roach's Soundcheck. Really really amazing. Got to see them perform and tune up their system, with no audience at all except the crew. Really really special.

And when they had fineshed actually Jacoby came and said hello to us. I gave him my Swedish flag I brought. So quick chat and pic and then we needed cash in order to get any merch. So we had sadly to leave the venue and get back inside when they opened up.

But never mind as TB5 had been really nice to hook me up with the guestlist! :) Well the first warmup band sucked really. Small boys trying to be cool. And not knowing how to control that.

TB5 could have been much better if the sound had'nt been bad. The lead singer was drowning in other sounds. I think that's why they really did'nt get any crowd response, no one understood their songs. And as I heared comments about the lead singer, not many were impressed of his negative way of seeing women as nothing but fuckthings. Sad really as he was such a nice guy otherwise... Trying to live up to rock 'n roll but failing...

Papa Roach then, What a fantastic show. Jacoby really giving it all and the crowd giving even more making the show so great! What amazed me was really that the new songs were sung at the same level as the old ones. Not only I have listned to it constantly the past month. I must really say it's been kind of therapy music after my ex split up with me... "Never look back and never think twice". Went on this trip and had a great time!

The aftershow was sadly cancelled as the gay assholes threw us out for thier club. So we had to stand outside the venue waiting for the band like everyone else, feeling like I was 15 again and waiting for No Doubt. But they eventually came out and they actually signed everyones stuff and took photos with everyone, must have been up to 80 people outside the venue. Thats the best thing about bands who care, take their time with the ones they're really there for, the ones who actually pay them money to keep coming with albums and tours.

btw one in the band got left behind and had to run after the bus along the street... Quite fun ending to the night! :)

And then I met up with the TB5 at their van and got their cd... Really nice guys and I hope to see them some time soon!

Walked from charings cross road to victoria coach station and took the bus to Luton. Had like 4-5 hours to spend there... really boring!
But I made the flight and came to Västerås and slept a few hours at my brothers place. Then he came home from work, we went out with his boat and did some fishing, no luck this time and we ate some grilled salmon burger. Nice!

Then finally going home to Stockholm, met my old friend Hanna at the trainstation and talked with her on my way home. Then well, now I am home almost 48 hours after I left Sweden, and what an adventure.

Thanks Papa Roach, The Bangkok Five, Ray and of course Luke! You are great!

Stadion är fylld av förväntansfulla fans, många utspökade till sina idolers ära. KISS har ryktet om att framföra sprakande shower, både visuellt och musikaliskt. Stockholm bjuds inte på det bästa som Paul Stanley säger att bandet ska ge.

Det är haltande större delen av konserten med FÖR MYCKET mellansnack, gitarrutsvävningar och oändliga trumsessioner. Något bättre blir det på slutet med bland annat Rock and roll all nite och Love it loud. Inga fyrverkerier eller konfetti kan dock rädda ett haltande band som tappar farten under och efter varje låt. Uselt KISS.

Tyrol är knappt halvfullt när första förbandet för kvällen, Lillasyster, kliver ut på scen. Det känns lite konstigt eftersom stället är totalt utsålt. Var är allt folk?

Bandet river av min personliga favorit Kräkas och publiken börjar skrika "en gång till!" varpå Martin Westerstrand på sång säger:
- Hur menar ni med en gång till redan nu? Vi ska inte gå av nu alltså, eller ska vi det?
De får igång en viss allsång men jag störs av den återkommande rundgången och att ljudet inte är helt toppen. Kan det vara det berömda förbands-syndromet?
Nu Har Jag Fått Nog Av Dig följs av covern Umbrella. Jag tänker på en intervju där Martin sa att han inte kan ta ljusa toner. Nu märks det verkligen i de lugna partierna av Umbrella där tonen inte når upp till vad den borde. Den här spelningen hör till en av de sämre jag sett med Lillasyster. Jag vet att de kan bättre.

Crashdïet kör därefter igång sitt intro och det nu nästan fullsmockade Tyrol sjuder av jubel och applåder när bandet kliver upp på scen. Man känner hårsprayen hela vägen från publikhavet till scenen, men det funkar (otroligt nog). På sång har vi finska Olli Kusonen, alis H. Olliver Twisted. Han ger verkligen max på scen - iklädd tights gör han höga sparkar och har en scennärvaro som påminner om Axl Rose's.
-Tilt your mouths back like this. Come on, säger han och sprutar ut vatten över publiken längst fram och fortsätter. God Damn, another rainmaker. This is Falling Rain!

Jag erkänner att jag var skeptisk till bandet tidigare, men nu har jag kapitulerat fullständigt. Applåder till bandet som gör ett jävla hästjobb på scen.

Hardcore Superstar går på scen till ett stort jubel från publiken som nu fyllt Tyrol till bredden.

-Som ni vet är vi från Göteborg. Men vi tänkte att huvudstaden skulle visa att ni är just Huvudstaden, säger Jocke Berg och röjjer av Medicate Me.
- Min mamma tyckte att jag var väldigt gapig när jag var liten. Och jag vet att stockholmare är väldigt gapiga också, säger Jocke. Publiken älskar det.

- Här är en sång om Håkan Hellström, fortsätter han och kör igång Sophisticated Ladies.

Låt efter låt dras av i ett rasande tempo till en allt mer extatisk publik och allsångsfaktorn är maxad i Wild Boys. Publiken bara älskar Hardcore Superstar och jag kan inte annat än joina dem. Min första spelning med bandet blir svårtoppad.

April Divine spelade torsdag kväll på Debaser Slussen. Publiken kunde efter en koll lätt räknas till knappt 40 personer, mycket på grund av dålig planering. Alla hjärtans dag, Close-Up båten, Hanoi Rocks på Debaser Medis och HIM på Nalen gjorde det inte lätt att dra till sig besökare.

- Kul att se så mycket folk... Gillar ni inte HIM, eller fick ni inte biljetter till HIM?, frågar gitarristen Niklas Westberg publiken.

Nya basisten Peter Uvén gav en ny färg till bandet med sin energiska spelstil och gav också en annan scenbild med sitt långa dreadlockshår. De äldre låtarna var, förutom Almost Famous, The Host och Letmego inte kvällens höjdpunkt. Annat blev det med det nya materialet som fått en lite hårdare touch.
- Nu är det slut på de snälla låtarna, sa Niklas.
Därmed presenterades låten som går under arbetsnamnen Fet och låten Copycat. Ett tyngre April Divine som tilltalar mer, för det blir ett helt annat drag både musikaliskt och på scenen.

I det stora hela var det en bra spelning, om man bortser från bristen på folk och ljudet som kunde varit mycket bättre.

Setlist för kvällen:
1. Prelude
2. The Host
3. Counting Moments
4. Almost Famous
5. Save Somebody (Else)
6. Aeaea
7. Love Me
8. A New Day
9. Redemption
10. Fet
11. Copycat
12. Letmego

Det är den första kvällen i oktober då vi söker oss från den allt mer påträngande höstkylan in till varma Arenan i Stockholm. Ånge-baserade bandet, eller kanske vi ska säga fenomenet, Takida bjuder in till en kväll i rockens tecken. Med sig har de Stockholmsbandet Plan Three som ska värma upp publiken.

Plan Three gör verkligen sitt sitt jobb. De kämpar med att få igång publiken och underhåller med mellansnack där de bland annat berättar om Göteborgsspelningen de gjorde tillsammans med Takida. Konserten är underhållande och det är tempo från början till slut. Jacob gör onekligen ett bra jobb, men med handen på hjärtat var det inte särskilt imponerande. Rösten känns inte fullt så stark som vanligt. Fast det funkar tillsammans med basisten Peter Kjellins grövre mullrande backup-sektioner. Att ett för den stora publiken okänt band får sådan respons av publiken är fantastiskt. De blir till och med ljudligt inropade igen när de gått av scen för att lämna plats åt Takida.

Takida har under åren lärt sig inleda en konsert. Ett skynke med deras svartvita logga mot en röd botten täcker hela scenen. Pulserande stålkastarljus väl förenat med musikintrot övergår i en bakprojektion där skuggorna av bandmedlemmarna syns. Därefter släpps plötsligt skynket  till första inledande låten Halo och jublet är öronbedövande. Bandet som pressar ur sig ännu mer energi och breda leenden syns från scen. Takida har förbannat kul. Till Feeble Pride sjunger publiken med i låten. I pausen vänder sig Robert Pettersson till publiken.

- Vill ni veta en sak? (Publiken svarar med ett högt jaaa!) Ungefär så här mycket folk bor det i Ånge.

Takida är duktiga på att få med sig sin publik. på frågan om de finns några hårdrockare i publiken lyfter nästan taket på byggnaden. Evil Eye fräser igång och det blir ös både på scen och i publiken.

Första partiet på Jaded sjunger hela Arenan själva och alla tycks kunna låten utantill. Vilket naturligtvis uppskattas av bandet som är otroligt tighta med sin publik.

- Fan! Ni är så jävla bra!

Takida hinner inte ens gå av scen innan publiken skanderar "En gång till". De är inte mycket för konstpauser utan drar direkt upp på scenen igen tillsammans med violinmästarinnan Linda Lampenius och Patrik Frisk på piano. De kör otroligt mysiga balladen Curly Sue och Reason To Cry. Det blir återigen allsång på högsta nivå.

Innan avslutande Sanctuary säger bandet tack till publiken.
-Tack som fan för att ni finns. Ni hjälper oss att nå vår dröm.

Och med den här farten, stödet och framför allt kvalitén kommer de att kunna nå hur långt som helst.

De här låtarna spelades på konserten:

Chris Cornell gör en bejublad spelning på Annexet i Stockholm. Det radas upp låtar från hela hans bibliotek. Vi bjuds på material från Audioslave, Soundgarden och givetvis från Chris två soloplattor. Spelningen är avskalad och intim. Chris är pratsam och omnämner flera gånger att Stockholm är en plats han verkligen gillar. På höger sida har han ett gäng med hardcore fans vilket märks för fokus hamnar i stort sett hela konserten mer åt den sidan.

Backupbandet ger faktiskt en hel del energi till showen som annars inte är vanligt för just icke-medlemmar. Ibland lite för mycket energi då trumsolona tycks bli lite för långa och många. Hur låter Chris då? Ljudet på Annexet är över förväntan då deras anläggning genom åren inte direkt har prisats, men jag stör mig en hel del på hur Chris använder micen. I de lugna partierna hörs han bäst för micen hålls nära munnen, sen när han går högre upp i registret i till exempel refrängerna drar han micen längre ifrån. Visst, det är väl brukligt men han gör på så sätt att de kraftfulla "ta i"-delarna hörs sämre än de lugnare verserna.

Höjdpunkten är hans tolkning på Michael Jacksons "Billie Jean", som han berättar spelades första gången på O-baren i Stockholm och via nätet blev så populär att han sen spelade in den till senaste skivan Carry On. Låten är en tidlös klassiker som Cornell tolkar något djävulskt bra endast ackompanjerad av sin akustiska gitarr. Jag får rysningar och förvånas över hur respektfullt tyst det faktiskt är i Annexet när han spelar den.

Märkligast? Jo, plektrumkastandet som flyger över trummisen, publiken och även tillbaka upp på scen. Chris säger att han lägger plektrumet innanför västen och håller den kär för evigt.

Något som fattas på den här konserten är ett bättre scenljus. Chris bär förvisso upp allt på egen hand men hela konserten hade lyft litet extra med ett maffigt scenljus. Jag går ifrån en upplevelse med Cornell nöjd men inte imponerad.

Tyvärr kan vi inte visa bilder från konserten då EMA meddelade att de endast beviljade fotopass till papperstidningar.

Hayseed Dixie är ett coverband som tolkar låtarna på sitt alldeles egna sätt. Bluegrass- och rockinfluenser, "Grassrock" som de kallar det, har varit genomgående under bandets sju år tillsammans. De började som ett tributeband till AC/DC och har sedan dess breddat till andra artister.

Upplevelsen att se dem på scen är verkligen speciellt eftersom amerikanerna ser ut som hillbillys. Mina tankar dras direkt till filmen "Deliverance" som innehåller både banjos och gitarrer - precis som Hayseed Dixie. Det är tack och lov det enda likhetstecknet med filmen. Hayseed Dixie förmedlar bara glädje från Odeons scen.

Låtar som "Walk This Way" (Aerosmith), "Ace of spades" (Mötorhead), "I don't feel like dancing" (Scissor Sisters) och Green Days "Holiday" varvas med mycket humoristiskt mellansnack.

Sångaren Jack Grace frågar publiken: "How many of you men have a women?" Spridd applåd och några ja-svar från publiken. "How many of you think they have gotten bigger since you met them? When you marry them, take a good look at them going down the aisle, 'cause that is as good they are ever gonna look."

Han fortsatter: "How many women think the same? Oh, so there's about 20 women here who knows how to cook? Well girls - get bigger, I love it" (Och han lägger till en lång beskrivning om hur han vill att kvinnan ska vara.) "Just don't let it get out of control".

Och avslutningen på denna fest blir som mina tankar var om musikstilen. De avslutar med banjolåten från just filmen "Deliverence". Klockrent!

Filmen handlar om några vänner som ska åka längs en flod innan en kraftverksdamm byggs och lägger hela landskapet under vatten. "Den sista färden" som den heter på svenska börjar med att en av vännerna spelar banjo tillsammans en pojke som är mongoloid. Den låten de spelar färgar hela den i annars mycket obehagliga och grymma filmen. Har du inte sett den? Se filmen!